Ännu en lugn kväll i Göteborg och jag är så mätt på hallonpaj just nu så jag vet inte vad. I bakgrunden går Navy CIS på tv men min uppmärksamhet är riktad mot datorn, inte helt ovanligt. Pratar med H och samtalet leds som så många andra kvällar in på saker som ingen annan riktigt förstår. Saker som för oss bara är självklara men som framställer oss som en aning känslokalla idioter. Men kanske är det just vad vi är också, känslokalla alltså. Men hur sjutton klarar man annars av jobbiga situationer?
Jag har nog varit mycket känsligare innan, för bara ett år sedan. Men då blev jag förstörd av allt som inte gick min väg och jobbade ihjäl mig för att vara andra till lags. Sen tror jag att vände det någon gång i höstas, visst hatar jag fortfarande att såra folk eller bli sårad själv, men ibland är det oundvikligt och då är det bättre med raka svar enligt mig. Inte heller har jag några problem med att säga ifrån längre och tar gärna till den känslokalla sidan av mig för att avsluta något som annars bara döljs med lögner. Är det inte bättre att bara säga sanningen rakt ut då, hur ont den än gör?
Haha, vissa av er kommer säkert tycka jag är just en känslokall idiot nu. Tur att jag delar min syn med Harmony, ni skulle bara veta hur våra samtal kan se ut inom detta ämne! Tror ni skulle få en smärre chock. Vi kör på det där med att leva livet, inte ta saker så himla seriöst och våga satsa och förlora!
Life is too short to be taken seriously!
Pussar från C som tycker väldigt mycket om sin H, känslokall eller inte.
Måste även tillägga att laddaren faktiskt fungerar utmärkt nu efter nattens operationer!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar