Så, skrik med mig. Känner ni den fenomenala ångestkänslan som nu intagit mig? Good, den ska kännas.
Jag FATTAR INTE att alla åker. Igår hade jag och C sista Café 60 fikan och slog på stort, det var major sockerchock och vi mådde jätteilla. Tackade cafét inombords för alla sena, spontana sommarkvällar det gett oss, för nu ses vi inte på ett bra tag. Det blir inte som i gymnasiet när man skiter i en lektion för att fika eller då söndagsångesten går att bota med kaffe.
Jag tror det som knäckte mig mest var att jag insåg att vår sommarbubbla sprack. På flera sätt. Men det här flowet liksom. Av att alltid vart glad på sommaren, känna sig konstant up to date och bara ha kul. Nu börjar man sugas ner i höstens avgrundshål och vill gå i ide, ett begrepp jag snackat om typ varje år. Jag känner till och med att det kan få bli måndag nu så universitetet börjar, rullar ju bara tummarna.
Eftersom ingen är i stan nu. Folket har for real åkt.
Carro, jag älskar dig hur som helst, den här sommaren ägde. <3
Fick min tröja igår iallafall. Den är fin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar