Det har inte varit så mycket bloggaction de senaste dygnen - och mycket har minst sagt hänt. Det känns bara hemskt att därför ta upp något annat än det som hänt i Norge, hur kul man än har haft, är det nu stor sorg som slagit mig. Jag tillbringade några dygn hos carro som hundvakt, där vi fick så mycket kokosbollar att vi höll på att spy och hade ingen nyhetskoll. Så när man kommfer hem, slår på facebook och ser att alla vänner skriver om något slags hus i helvete i norge. Människor dör, ungdomar dör. De är dessutom unga socialdemokrater.
Alla reagerar olika på dessa saker. Jag fick en fullkomlig chock, men kunde ändå inte förstå vad som hänt ordentligt, det här är ondska man intr trodde fanns. Jag var först ledsen, sedan efter att ha sett massa nyheter igår blev jag arg. Det finns inga ord för hur några känslor riktigt. Man såg sorgen i ögonen. Åkte in till Socialdemokraterna i Stockholms center igår, known as 68:an, pratade med andra SSU:are som sörjde, alla grät och det var fint trots allt elände att kunna samlas i sorgen. Kramas och skriva i en minnesbok, förstå att kampen för en bättre värld fortsätter för att hedra alla dessa, över 90 personer som misst livet på ett så brutalt sätt. Skräcken. Sorgen. Allt.
Man kunde varit där. Man kunde åkt på läger i Norge, nu gavs inte den möjligheten, och det får vi ju trots allt vara tacksamma för. Åkte även till Norska Ambassaden igår, det var massa ljus, massa blommor och massa sorg, nedstämd stämning, men det känndes behövligt i all apati. Vi kan inte låta oss slås ner för alltid av det här, man får inte vara rädd att det händer igen, och inte våga engagera sig politiskt, då får gärningsmannen som han vill. För ungdomarna är framtiden.Som Carro skrev i förra inlägget,
våra tankar går till Norge och AUF just nu.
♥
KLICKA PÅ BILDEN SÅ BLIR DEN STÖRRE OCH FINARE.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar