Hårförskämt, ha ha.

Jag tror frisyrguden hånskrattar mig rakt upp i ansiktet i natt. Det här är verkligen KILLING THE FUN om man talar om sanna situationer. Har en bloggprenumerering härunder i vår feed, där såklart huvudtemat kommer från Kissie som visar upp sitt nya, fina hår. Jaha, kära läsare, det hade ju varit vår stora överraskning till er imorn. För sponana-klubben, som fröken Stern nämnde i förra inlägget, var idag på framfart igen efter att ha hämtat mitt (strutsliknande) pass.

Mot Åhléns styrde vi vår kos. Det handlades en Ultrablondering till Carro, som senare ska slänga i en till färg, och jag skulle ju inte vara sämre. Vi är ju förändringskåta, om nån missat det. Så vad tar man? Jag tar ju XXXXXL++++ blonderingen, det starkaste på hyllan, som kan få mörkbrunt att likna bloggerskornas platinablonda! (Inte för att jag köper det riktigt som argument, men ändå).

Carro ser nu ut som en felfärgad fjortis. Thank God ser ingen annan än jag det, och vi skrattar så vi gråter åt allt. Hon ser lite ut som ett lejon, och nu lyssnar vi på alla låtar om hår på Spotify. Men det roligaste är ändå att MIN FÄRGNING FUNKAR INTE. Asså, den andra färgen jag skulle ha i, är pure paprika och skulle bli asfin. Carro blir tids nog i natt fin (just give it time..) MEN JAG FÅR SNART ETT PSYKBRYT. Det är som att ha Jääääätte mycket mjäll med blonderingspulver, men ingen färgskillnad märks efter massa tid.
Ibland skriker carro att nåt händer, men ingen vet om det är sant :(

Buhu,
Harmy.
Willow – Whip My Hair