NattbloggARN!

Hörrni, gör inte uppsatserna natten innan de ska in. Jag lovade mig själv efter gymnasiet att inte va sån,

men här är jag nu, trött och ändå sömnlös eftersom imorn ska tutoruppgift 2 in. Och till skillnad från förra gången är den inte alls lika enkel, jag liksom tvingade ur mig nåt till slut som jag nu måste försöka få att efterlikna ett svar till frågeställningen, och jag är inte alls nöjd. Än. Det enda tacksamma är att jag börjar 14.15 imorn och går bara en timme, SEN ÄR DET HELG.

Egentligen skulle jag elektropeppat sönder en norgeresa med SSU och till AUF, som har val på måndag. Likt alla andra sagt, det finaste man kan göra politiskt typ. Men eftersom arbetsmarknaden ser ut som den gör, och studentlitteraturen kostar så mkt som den gör (och SLkorten..), så var det bara tänka om när jobbet (jag aldrig varit på..) mailade och hade tider åt mig att rätta sig i ledet. Men det känns rätt najs ändå, jag behöver pengar, och arbetslivserfarenhet. Så länge mina fina Frontare kör gärnet för mig med och de vinner valet på måndag, är jag nöjd. Sålänge jag har NÅN att umgås med också, eftersom majoriteten av the people är bortresta, och alla som ville gå ut på lördan fick jag ju nobba.

Okej, ska fixa klart den här uppsatsen nu. Skulle gjort det igår, men min livsprio var att dricka öl istället. Och titta på Bert - den siste oskulden, det var sjukt kul, för alla utom plugghetzen idag.

Wish me good luck,

Låten jag spelar ca 20 gånger på dag, för att den är så vansinnigt catchy.
Man måste ju lägga in en låt liksom.

Harmy

Do it like I do

Tänkte sammanfatta våra liv de två senaste dagarna i tre olika inlägg, börjar med ljusmanifestationen i fredags. För det var ju självklart att åka in till Sergels Torg igår när SSU anordnade manifestation för det som hänt i Norge en vecka tidigare. Det absolut bästa talet kom från Jonas Gardell som trots den enorma sorgen lyckades frambringa hopp och framtidstro,  sen var det ju massa andra talare och artister där, för den som ville bli starstruck räckte det med att kika ut i det stora publikhavet. Några borgerliga politiker dök upp, men höll inga tal direkt, förutom Beatrice Ask, och hon är ju inte så himla kul.

Vi var även iförda FETT SNYGGA sosseväskar, funkisstyle, så som jag och Carro trivs bäst, och samlade i slutet av manifestationen in pengar för AUF och uppbyggnaden av Utöya, tillsammans med alla andra skramlare fick vi tydligen ihop 40 000 kronor, DET ÄR SJUKT MYCKET PENGAR!!!

Därav blev det tydligt konstaterade vi hur viktigt det är att bry sig om politiken, och aldrig ge vika för högermakt eller främlingsfientlighet. Demonstrerar genom ett bildregn:

Den största katastrofen på länge,

Det har inte varit så mycket bloggaction de senaste dygnen - och mycket har minst sagt hänt. Det känns bara hemskt att därför ta upp något annat än det som hänt i Norge, hur kul man än har haft, är det nu stor sorg som slagit mig. Jag tillbringade några dygn hos carro som hundvakt, där vi fick så mycket kokosbollar att vi höll på att spy och hade ingen nyhetskoll. Så när man kommfer hem, slår på facebook och ser att alla vänner skriver om något slags hus i helvete i norge. Människor dör, ungdomar dör. De är dessutom unga socialdemokrater.

Alla reagerar olika på dessa saker. Jag fick en fullkomlig chock, men kunde ändå inte förstå vad som hänt ordentligt, det här är ondska man intr trodde fanns. Jag var först ledsen, sedan efter att ha sett massa nyheter igår blev jag arg. Det finns inga ord för hur några känslor riktigt. Man såg sorgen i ögonen. Åkte in till Socialdemokraterna i Stockholms center igår, known as 68:an, pratade med andra SSU:are som sörjde, alla grät och det var fint trots allt elände att kunna samlas i sorgen. Kramas och skriva i en minnesbok, förstå att kampen för en bättre värld fortsätter för att hedra alla dessa, över 90 personer som misst livet på ett så brutalt sätt. Skräcken. Sorgen. Allt.

Man kunde varit där. Man kunde åkt på läger i Norge, nu gavs inte den möjligheten, och det får vi ju trots allt vara tacksamma för. Åkte även till Norska Ambassaden igår, det var massa ljus, massa blommor och massa sorg, nedstämd stämning, men det känndes behövligt i all apati. Vi kan inte låta oss slås ner för alltid av det här, man får inte vara rädd att det händer igen, och inte våga engagera sig politiskt, då får gärningsmannen som han vill. För ungdomarna är framtiden.

Som Carro skrev i förra inlägget,

våra tankar går till Norge och AUF just nu.

♥

KLICKA PÅ BILDEN SÅ BLIR DEN STÖRRE OCH FINARE.

Våra tankar går till Norge och AUF