Det känns nu på morgonen
när ljuset inte vaknat än
och jag vänder ut och in på sommaren,
blir aldrig sams med den
Vi skulle nog ha hamnat här ändå
för lusten är svår att ändra på
jag väntar ut dig i tystnaden
för att det är lättast så
Du är för stolt, eller hur?
jag är för feg för att dra mig ur
vi tittar bort åt varsitt håll
och tänker samma sak
det känns ännu sämre nu
Var och en går hem till sig
och fast jag inte saknar dig
så känns det som att världen skulle rasa
om du glömde mig
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar