torsdag 1 september 2011

Dansa fastän hjärtat brister

Efter ett rejält fall i humöret denna vecka, en extremt ovilja att åka till Bollerup, några breakdowns och en känsla av att inget går min väg, så tror jag allt håller på att vända.

Idag känns det helt plötsligt inte som världens undergång att jag ska gå ett år till på Bollerup. Jag är till och med lite taggad. Trean går nog rätt snabbt ändå. Jag fyller faktiskt 18 om bara 25 dagar och tar studenten om 274 dagar! Blir både Paris och Liverpool i höst. Verkar dessutom som jag kommer få ut en häst till Bollerup ändå, har mailat mycket med en tjej med ett halvblod, skäck hur nu det går ihop. En fyraåring som verkar vara jättetrevlig. Hon ringer ikväll, så kanske det löser sig bra.
Den lilla pricken där i mitten alltså...

Det enda som riktigt oroar mig är att jag för typ fyra dagar sedan klantade mig rejält och tappade en bläckpenna på handflatan med spetsen först. Det var helt ömt runt de första två dagarna och nu efter fyra dagar försvinner pricken fortfarande inte. Jag har alltså av misstag tatuerat in en prick i handflatan på mig själv. Men visst måste den försvinna efter ett tag? Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar