Annars är det här en sådan där lång, grå, dag, där spår av slask smugit sig fram. Jag har i vanlig ordning inte gjort nåt super-exalterande mer än att lyckats träna (vilket jag somnade ifrån igår) och har en härlig kväll framför mig med att sno ihop vad som är kvar av grupparbetet som ska redovisas imorgon, om dessa fabulösa Harlequin-romaner!
Känns lite som samma tråkuppdatering som igår alltså. Därför tänker jag tvinga er att reflektera över hur bra gamla låtar kan vara, att återupptäcka och spela sönder på nytt, och väcker insikten att man vart i samma situation hundra gånger innan redan, men ändå är alla tankar lika starka.
Erik Hassle – Hurtful <- fortfarande världens bästa gråt-låt. glömmer de emellanåt bara.
Alphabeat – Q & A <- bara himla sann.
Lily Allen – Never Gonna Happen <- aggro till trall-toner.
Sugarplum Fairy – The Escapologist <- kärlek bara. jämt. Sugarplum är super.
Idag när jag stretchade t.ex överhettades huvudet utan att överdriva. Jag tänkte på 400 saker samtidigt, analyserade det ur samtliga vinklar, och när ledaren hojtar "slappna av och tänk inte på något jobbigt", blev det som om alla galna tankar kom rusandes, bara för ATT. Ville skrika, rulla ihop till en liten boll och sluta tänka:
"TÄNK INTE ALLSTÄNKINTEALLS TÄNK INTE ALSSSS!"
För då lyckas man ju inte nå vidare med det... Kan inte stänga av. Någonsin.
Vore bra om jag kunde ta ut mina överanalyseringar i något annat produktivt. Som damsugningen. Eller diskberget jag bygger upp bredvid mig. Eller att smälla upp GRANEN.
Oh Well...
Puss,
Harmy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar