Vad konstigt det kan va hörrni,
men jag börjar faktiskt peppa att börja Universitetet om cirkus två veckor. Ska såklart glida in med en latté, snygga skor, välmatchande kläder och pennorna som får student att vekna av avund.
Ja, det är i alla fall så man visualierar det hela varenda höst, intressant?
Sen blir det alltid för kallt och man orkar inte, svettar sig galen i läxahets och har inte råd att tröstfika.
Men sålänge man lever i peppuppstarten är det ju fint, och där är jag just nu.
Genusvetenskap känns så himla rätt, att träffa massa nytt folk känns nästan ännu bättre. Att göra nåt nytt, börja om. Därmed inte tänka så mycket på hur många som flyttar och att det här är verkligheten, alla har olika mål och det är inte planerat att man ska gå jämsides med folk hela tiden, oavsett hur nyligen man träffade dem och hur fäst man är vid nån.
Jag tänker på nåt sätt tänka att vad som än händer har det någon mening, även om jag inte fattar den än. Eller aldrig kommer fatta den.
Får se om det inte är dags att investera i nya skrivblock eller nåt sånt där kul. Känns alltid bättre då, för kalendern är ju köpt. Och ska även bara lyckas reda ut allt det här med salnummer och kurslitteratur.
DET fasar jag verkligen.
Nu: Kaffe!
Puss,
Harmy
