That's the way I like it!

Sitter på tåget till Göteborg, tacka gud för mobilt internet så jag kan underhålla mig dessa tre timmarna. Försöker samla tankarna lite om vad jag tycker och känner om allt och alla. Om sommaren som nog faktiskt är den bästa jag haft. Så mycket positiva tankar så att problemen känns så oviktiga att jag inte orkar bry mig om dom. Men det kanske är så det ska vara?
Tar alltså en liten paus från min älskade H och fantastiska Stockholm, något som känns lite sådär. Men jag vet att jag mår bra av att bara vara i Göteborg också, rensa hjärnan, fundera på saker som jag undviker att tänka på annars under sommaren, då jag istället ser till att aldrig vara ensam och alltid göra något. Vilket dock lyckas sjukt bra och fantastiskt roligt har jag!

Men det är dags för lite kvalitetstid med pappsen, samt föhoppningsvis kära återseenden med både Axel och min söta, lilla, galna Emelie! Sen vänder jag tillbaka till Stockholm, hoppas på besök av min fina flicka från norrland innan jag beger mig ner till Skåne igen, för att börja sista året på vad jag ibland som ser världens bästa skola men ibland bara hemsk. Men det känns helt okej nu. Jag saknar mina fina skåningar också och ett år går fortare än vad man tror. Speciellt när jag har Frida att busa med på lektionerna, förhoppningsvis fortfarande Nelly på profildagarna (sinnessjukt hur mycket jag saknar dom dagarna förresten!) och Tanja i rummet samt i stallet med massa annat härligt folk. Ridsuget är ju inte litet nu heller, himla tur att jag ska besöka hästen som jag ska ha i höst i Göteborg nu!

Lite virrigt inlägg kanske, tankarna går åt alla håll, men damn, jag är så lycklig jag kan bli just nu och njuter till fullo av mitt livs bästa sommar med H samtidigt som jag har höga förhoppningar om hösten!
Så jag säger som Linnros: Fy fan vad skönt!

 Söt bild från sommaren 09, 

vi kommer att dö samtidigt du och jag baby.

Puss, C

Because, together, we are never alone.

Har ni någon gång upplevt känslan av att vara nervös fast med en lätt ton av ångest? Det vi i skoltermer kallar söndasångest. Men imorn ska ingen till skolan. Imorn är egentligen början till en rätt spännande och händelserik vecka, men mitt huvud kan inte tänka så långt. Det enda jag kan få in är känslan, (som om man skulle upp till skolan imorn) att nu börjar ekorrehjulet om igen.

Carro åker till Göteborg idag, imorgon kommer pojkvän hem. De går lite i skift bevisligen. Men jag trodde inte det skulle kännas så himla deppigt att C åker. För hon kommer ju tillbaka, och vi håller alltid kontakten. Ändå är det absolut finaste med somrarna, att man spontanringer varandra för att aldrig, aldrig vara ensam. Och det är liksom en plats som ingen kan ersätta. Jag kommer bli så vansinnigt uttråkad. Superfort.

Den ljuva spontaniteten, dör långsamt.
Och plågsamt.
Men sommaren är inte slut än, och vi kommer suga ut det sista som är värt av den.

Because, togehter, we are never alone.Slut på mitt sentimentala inlägg.

Puss,

Harmy

ENORMT TIPS BTW: kolla igenom er bilddagbok, som numera heter daywiews bevisilgen. Man ramlar in på grundskolebilder, man ser så liten ut, jag och carro firar ½-årsdag och ja, allt är så litet, så sött och så oskyldigt.

Ni ska nog bara vara vänner...

Det här med att vi ALDRIG kan få dygnet i rätt vinkel, kan vi prata om det? Jämt när man sätter på en film innan sänggång känns det i rätt god tid. Sen på nåt sätt är klockan 3. Man tänker att det är lugnt. Sen är det aldrig det för mig och Carro. Igår vaknade vi klockan 15:00! Efter att vi alltså försökt vända tillbaka dygnet.. För att inte gå bananas måste man därmed roa sig.

Jag föreslog badtripp till Långholmen, lagom mycket action. Sagt och gjort. I supervärme, med våra gamla tonårsböcker av Katarina von Bredow (älskade dem i unga år!!) och en påse chips, mango och vindruvor myste vi och simmade. Det var varmt faktiskt, och likt åttaåringar försökte vi oss på några failade volter i vattnet.  Sen har vi ätit godis väl hemma, den här dieten alltså. Tjockast vinner?

"Dejta eller dumpa?"-boken var med, och fick oss att återigen konstatera att  vi är underbara ibland, men annars mest ätandes, drickandes och känslokalla människor. Fast, alla vet ju att det är killarnas fel egentligen! (konstaterande, ingen fråga)

PUSSSSSSSSSSSS

Bloggen har ett underligt mönster?

Trots att den här bloggen mer och mer börja likna en "utnämna-snygga-killar-blogg' så tänker vi ägna detta inlägg åt att beskriva hur sjukt bra sista Harry Potter filmen (och även hur snygg Daniel Radcliffe är, såklart).


Vår otroliga spontanitet slog nämligen till i fredags kväll igen! Vi fick ett HP-craving och var helt enkelt tvungna att springa iväg till närmaste biograf, sätta på oss 3D-glasögonen för att skratta, gråta och helt maniskt titta oss igenom den sista filmen om den (mycket snygge) Harry Potter. Mycket konstig känsla av tomhet efter som också medföljde en vilja att räkna ut hur gammal Harry var när han fick barn. Klyschigt att alla som är tillsammans i slutet av filmen fortfarande lever lyckligt 19 år senare men väldigt gulligt. Vi vill nu se filmen igen, igen och igen. Men vi får helt enkelt klara oss med fler Radcliffe-bilder tills ekonomin är på vår sida.

 

Det enda negativa jag kan säga om detta är att jag till Harmys stora skadeglädje slängde mina solglasögon istället för 3D-glasögonen i återvinningen... Upptäckte detta på stranden. Smart flicka?

Do it like I do

Tänkte sammanfatta våra liv de två senaste dagarna i tre olika inlägg, börjar med ljusmanifestationen i fredags. För det var ju självklart att åka in till Sergels Torg igår när SSU anordnade manifestation för det som hänt i Norge en vecka tidigare. Det absolut bästa talet kom från Jonas Gardell som trots den enorma sorgen lyckades frambringa hopp och framtidstro,  sen var det ju massa andra talare och artister där, för den som ville bli starstruck räckte det med att kika ut i det stora publikhavet. Några borgerliga politiker dök upp, men höll inga tal direkt, förutom Beatrice Ask, och hon är ju inte så himla kul.

Vi var även iförda FETT SNYGGA sosseväskar, funkisstyle, så som jag och Carro trivs bäst, och samlade i slutet av manifestationen in pengar för AUF och uppbyggnaden av Utöya, tillsammans med alla andra skramlare fick vi tydligen ihop 40 000 kronor, DET ÄR SJUKT MYCKET PENGAR!!!

Därav blev det tydligt konstaterade vi hur viktigt det är att bry sig om politiken, och aldrig ge vika för högermakt eller främlingsfientlighet. Demonstrerar genom ett bildregn:

Ljusmanifestation

Kom nyss innanför dörren, lagat lite mat och ska duscha lite snabbt innan jag åter igen drar iväg på äventyr. Denna gången till Sergels torg och Ljusmanifestation för öppenhet, demokrati och engagemang, som SSU anordnar. Uppmanar alla som kan att komma dit! SVT, aftonbladet och expressen livesänder, många bra talare och artister för att hedra offren in Norge.

Fick sådan festivalkänsla av Harmys fina inlägg under, med det väldigt snygga mannen. Började alltså nynna på låtar från Peace och kom in på introt till Oskar Linnros: Var Är Oskar? 
Så himla underbart sätt att inleda en konsert på!

Slänger även i en bild på denna karl, inget fel på hans utseende heller precis... Bild på håret kommer nog efter att jag har duschat om jag hinner

Puss, C

Carl Norén - gift dig med mig?

Ikväll skulle jag vilja hylla en mycket speciell man, Carl Norén. Jag älskar Sugarplum Fairy av hela mitt hjärta, och jag älskar numera båda brödernas solokarriärer. I tisdags var Calle på Allsång på skansen, jag & Carro satt trollbundna framför TV:n och hon utbrast att han ser lite Beatles-aktig ut, om man hade lagt till 3 till på scenen. Iförd tygskor, en lugg att slänga med, och mörkblå chinos som matchade gitarren. Det var verkligen sant, och jag insåg att jag älskar denna man ännu mer med den liknelsen i huvudet. Så lyssa nu:

 
That's the way I like it; får mig att bli glad NÄR som helst. Inte minst nu när jag känner mig lite ensam. Och man vill dansa precis som i videon. För man blir så himla glad.

Going out tonight; känslan man alltid har när man går ut på fester eller krogen eller vill träffa that special someone. No more tears tonight, I wanna feel love, oh I wanna feel love, I wanna feel your arms around me.

The anger; enough said, han är så jäkla snygg.
Mannen påstår även i en frågestund att Svenskar är bra på geografi, kan ju avslöja, ifall nån missat det att jag är verkligen INTE bra på geografi. Carro däremot kan rabbla massa städer, men har absolut inget lokalsinne och har numera en karta över Stockholm, sin egen stad. xD

/Harmy

We start the weekend up on Thursday!

Spontanitets stammisarna på café 60. Får för första gången känna mig som en fjantig modebloggare som lägger upp en fika bild live.
Puss,
Harmy & Carro

The gingers back in business, bitch'

Dålig webcamera-bild på min senaste romans. En crazyfärgad kalender, och en turkos penna av världens bästa modell. Jag har alltså köpt en kalender, jag älskar kalendrar. Kanske för att jag använder dem mer som dagböcker och vill spara tills jag är typ 60. För att kunna kolla vad jag gjorde varje dag under hela min ungdom, i diverse stilfulla format. Den här känns ju dessutom lite hippie och jag slipper blanda ihop allt jag ska syssla med. Nöjd.

Annars har jag ännu en gång bott hos carro två dagar, bråkat med håret som ni kanske minns och vet nu inte riktigt vart det landat. Blonderingen tog på nåt sätt, men inte som planerat. Nu är håret rödbrunt, men jätte gingerorange upp i hårbotten, älskar den nyansen men den är inte stor om vi säger så. Får se hur jag går vidare..
Igår badade vi pool också, och åt melon, glassade omkring på luftmadrasser, skoja inte att det var paradiset i sommarsverige, det är så skönt att C & H bara gör allt synkroniserat, och så fort man är ensam nu känns det tokensamt. Puss på sommarvänskap. Since 2007 liksom.

Hårbild får ni väl sen.
Lyssna på den här sålänge, den kommer stå på listan över låtar jag i höst skämts för att gilla.
Eric Saade – Hearts In The Air
xxxo
[Note 2 self och bloggpartner: lägg upp ett inlägg med alla sommarens låtar man knarkar sönder, en för alla humör!]

Hårförskämt, ha ha.

Jag tror frisyrguden hånskrattar mig rakt upp i ansiktet i natt. Det här är verkligen KILLING THE FUN om man talar om sanna situationer. Har en bloggprenumerering härunder i vår feed, där såklart huvudtemat kommer från Kissie som visar upp sitt nya, fina hår. Jaha, kära läsare, det hade ju varit vår stora överraskning till er imorn. För sponana-klubben, som fröken Stern nämnde i förra inlägget, var idag på framfart igen efter att ha hämtat mitt (strutsliknande) pass.

Mot Åhléns styrde vi vår kos. Det handlades en Ultrablondering till Carro, som senare ska slänga i en till färg, och jag skulle ju inte vara sämre. Vi är ju förändringskåta, om nån missat det. Så vad tar man? Jag tar ju XXXXXL++++ blonderingen, det starkaste på hyllan, som kan få mörkbrunt att likna bloggerskornas platinablonda! (Inte för att jag köper det riktigt som argument, men ändå).

Carro ser nu ut som en felfärgad fjortis. Thank God ser ingen annan än jag det, och vi skrattar så vi gråter åt allt. Hon ser lite ut som ett lejon, och nu lyssnar vi på alla låtar om hår på Spotify. Men det roligaste är ändå att MIN FÄRGNING FUNKAR INTE. Asså, den andra färgen jag skulle ha i, är pure paprika och skulle bli asfin. Carro blir tids nog i natt fin (just give it time..) MEN JAG FÅR SNART ETT PSYKBRYT. Det är som att ha Jääääätte mycket mjäll med blonderingspulver, men ingen färgskillnad märks efter massa tid.
Ibland skriker carro att nåt händer, men ingen vet om det är sant :(

Buhu,
Harmy.
Willow – Whip My Hair