Samma visa varje höst.

Vad konstigt det kan va hörrni,
men jag börjar faktiskt peppa att börja Universitetet om cirkus två veckor. Ska såklart glida in med en latté, snygga skor, välmatchande kläder och pennorna som får student att vekna av avund.
Ja, det är i alla fall så man visualierar det hela varenda höst, intressant?
Sen blir det alltid för kallt och man orkar inte, svettar sig galen i läxahets och har inte råd att tröstfika.
Men sålänge man lever i peppuppstarten är det ju fint, och där är jag just nu.
Genusvetenskap känns så himla rätt, att träffa massa nytt folk känns nästan ännu bättre. Att göra nåt nytt, börja om. Därmed inte tänka så mycket på hur många som flyttar och att det här är verkligheten, alla har olika mål och det är inte planerat att man ska gå jämsides med folk hela tiden, oavsett hur nyligen man träffade dem och hur fäst man är vid nån.

Jag tänker på nåt sätt tänka att vad som än händer har det någon mening, även om jag inte fattar den än. Eller aldrig kommer fatta den.
Får se om det inte är dags att investera i nya skrivblock eller nåt sånt där kul. Känns alltid bättre då, för kalendern är ju köpt. Och ska även bara lyckas reda ut allt det här med salnummer och kurslitteratur. DET fasar jag verkligen.

Nu: Kaffe!
Puss,
Harmy

The gingers back in business, bitch'

Dålig webcamera-bild på min senaste romans. En crazyfärgad kalender, och en turkos penna av världens bästa modell. Jag har alltså köpt en kalender, jag älskar kalendrar. Kanske för att jag använder dem mer som dagböcker och vill spara tills jag är typ 60. För att kunna kolla vad jag gjorde varje dag under hela min ungdom, i diverse stilfulla format. Den här känns ju dessutom lite hippie och jag slipper blanda ihop allt jag ska syssla med. Nöjd.

Annars har jag ännu en gång bott hos carro två dagar, bråkat med håret som ni kanske minns och vet nu inte riktigt vart det landat. Blonderingen tog på nåt sätt, men inte som planerat. Nu är håret rödbrunt, men jätte gingerorange upp i hårbotten, älskar den nyansen men den är inte stor om vi säger så. Får se hur jag går vidare..
Igår badade vi pool också, och åt melon, glassade omkring på luftmadrasser, skoja inte att det var paradiset i sommarsverige, det är så skönt att C & H bara gör allt synkroniserat, och så fort man är ensam nu känns det tokensamt. Puss på sommarvänskap. Since 2007 liksom.

Hårbild får ni väl sen.
Lyssna på den här sålänge, den kommer stå på listan över låtar jag i höst skämts för att gilla.
Eric Saade – Hearts In The Air
xxxo
[Note 2 self och bloggpartner: lägg upp ett inlägg med alla sommarens låtar man knarkar sönder, en för alla humör!]