Det här med att vi ALDRIG kan få dygnet i rätt vinkel, kan vi prata om det? Jämt när man sätter på en film innan sänggång känns det i rätt god tid. Sen på nåt sätt är klockan 3. Man tänker att det är lugnt. Sen är det aldrig det för mig och Carro. Igår vaknade vi klockan 15:00! Efter att vi alltså försökt vända tillbaka dygnet.. För att inte gå bananas måste man därmed roa sig.
Jag föreslog badtripp till Långholmen, lagom mycket action. Sagt och gjort. I supervärme, med våra gamla tonårsböcker av Katarina von Bredow (älskade dem i unga år!!) och en påse chips, mango och vindruvor myste vi och simmade. Det var varmt faktiskt, och likt åttaåringar försökte vi oss på några failade volter i vattnet. Sen har vi ätit godis väl hemma, den här dieten alltså. Tjockast vinner?
"Dejta eller dumpa?"-boken var med, och fick oss att återigen konstatera att vi är underbara ibland, men annars mest ätandes, drickandes och känslokalla människor. Fast, alla vet ju att det är killarnas fel egentligen! (konstaterande, ingen fråga)
Jag svettas, jag fryser. Jag har helvetets mensvärk!!!
Min enda tanke denna morgon när jag våndades var: om magont gör SÅHÄR ont, hur i allsin dar kan folk då föda barn? Jag kan klaga på det här tills broar brister, men jag ska inte, för värktabletten har kickat in och alla tjejer vet redan vilket helvete det är, killarna kommer ändå aldrig förstå.
Igår var mycket trevligt, det blev fika på balkongen (hör tv-reklamen skrika "GOFIKA?!" i huvudet nu..) och några rejäla snack. Mest om pojkar till att börja med, det finns alltid nåt som behöver luftas. Det krisar, man vågar inte ta kontakt, man är för efterhängsen, för okär, för kär, för dum, för ledsen, allt.
Jag och Carro lyckades konstatera vår likhet igen med att vara likt förbaskat korkade, och försökte ha nån slags moralprat med Lovisa, som vi vill se uppfostras väl som vän, för att sedan, över ett parti "Jag har aldrig" (med hallonsaft, man blev MYCKET kissnödig) konstatera att hon var mänskligt ond, säkert tar in våra fel, eller efterapar dem, men hey, allt löser sig!
Det var iaf min peppkänsla efter Carros inlägg igår. Jag blev så mkt gladare av att se att mitt i kaoset får man pausa och se det positiva. Allt löser sig. Vi har varandra. Man får se till att inte jämföra sig med andra. Nu har moraltant-Harmy i ännu ett inlägg kryptiskt skrivit sina känslor, utan att avslöja vilket kaos som snurrar i skallen. En låt om det här då? :)
