Migränjävel

Inte livets bästa måndag det här. Jag kände mig måndagsfräsch trots att alla mina kläder är nerpackade - men ett beatleslinne och svartsotade ögon kan få mig att vara på topp oavsett. Taggade 5 intensiva timmar på universitet, vilket är mycket för mig som brukar ha typ 2 timmar högst per gång. Lagom till jag kommer fram har jag en huvudvärk som är olidlig, och den vägrar ge med sig. Kändes lite bättre efter en mycket trevlig (om än dyr..) lunch med grupparbeteskamraterna, men sen gick det utför igen. Hatar känslan när vi ska ha diskussions-seminarium och man inte kan fatta vad som sägs, och än mindre säga nåt själv. Var exakt likadant när jag läste boken igår, det gick liksom inte in i huvudet.

På vägen hem började jag må illa, skaka och bli yr. Kändes ju som nåt migränliknande. Ville bara lägga mig i ett mörkt rum och sova bort smärtan. Men det är ju omöjligt, måste skruva isär min garderob och säng ikväll, för imorn 08:15 kommer flyttfirman.. gah, hemska tid.

Lösningen fick iaf bli en kopp te, ett avsnitt How I Met Your Mother och en värktabletter, som jag tack och lov lagt överst i en flyttkartong. Får väl typ läsa om boken om jag ska känna att jag hänger med. Men jaja, det kan bara bli bättre. Om 4 dagar fyller jag ju år till exempel.

Tea in London,
lite finare än den fulkopp jag hade ikväll.
Representerar saknaden jag känner av att kolla på gamla bilder, d
et var så underbart.

Harmy

Ska åka och titta på en gård i tjörn, Melissa Horn spelas i huvudet

Det känns nu på morgonen

när ljuset inte vaknat än

och jag vänder ut och in på sommaren,

blir aldrig sams med den

Vi skulle nog ha hamnat här ändå

för lusten är svår att ändra på

jag väntar ut dig i tystnaden

för att det är lättast så

Du är för stolt, eller hur?

jag är för feg för att dra mig ur

vi tittar bort åt varsitt håll

och tänker samma sak

det känns ännu sämre nu

Var och en går hem till sig

och fast jag inte saknar dig

så känns det som att världen skulle rasa

om du glömde mig

Melissa Horn – Det känns ännu sämre nu

Jag håller drömmen vid liv

Langar en nattbloggning här då. Höjdpunkten idag har helt klart varit den långa söndagsfikan med Kallin! Hur roligt som helst att träffas igen, senast jag såg honom var på deras student i våras. Vi hann med att prata om allt ifrån politik till misslyckade högskoleprov, betyg samt underliga skolupplevelser. Kom fram till att jag kanske har en chans på rätt mycket bättre betyg än vad jag trott innan, känns bra! Sen satte vi upp ett mål om att båda ska bli invalda i riksdagen år 2018 också, haha.  
Hade varit sjukt coolt, försöka kan man ju alltid.

 Rubriken är förresten tagen från denna låten, som minst sagt fastnat i min hjärna senaste veckan!

Puss på er,

C

A not so fun weekend..

Här kommer 8 helt normala flytt-bilder. Som väldigt väl beskriver tristessen som infunnit sig i helgen. Lite hurtigt tänkte jag att "det går bort å packa ihop allt", men efter 2 dagar konstant packande där jag för ca 1 timme sen började se någon skillnad på det översvämmade golvet, har processen varit minst sagt långsam. Har hunnit utveckla en exisensiell kris på grund av prylhelts och vill mest fly landet.  DET TAR ALDRIG SLUT! utöver det som syns på senaste packeteringsbilden finns även alltså 8 påsar prylar som ska ut, och hela sängen är överfull. Vill inte ta en till flyttkartong men vet fan inte vad jag ska göra med allt. Så this is all the fun I've had this weekend!

#1 Gårdagens minst sagt kaosiga tillvaro.

#2 Kör "grodhopp" för att stänga väskan.

#3 Som sagt, att hoppa funkar ju..

#4 Köpte flyttkartonger som var lite större än väntat, så fick ställa in in planerade IKEA-tripp i jakten på doftljus. Här är innan jag krigar med att få ihop dem. Är så HIMLA OTEKNISK.

#5 Man har väl stil när man flyttar!!

#6 Söndagens lite mer kompakta psylsamling. Jättecväskor, säckar och kartonger. Kommer få gå naken imorn..

#7 Sakta men säkert blir det tomt...

#8 Kursboken som lite försummas just nu, ska vara klar till imorn och det går trögt pga flytthetsen.
MEN DET ORDNAR SIG SÄKERT! haha 

Moving on, puss,
Harmupp

All the sadness disappear

Första dagen på höstlovet och jag har skrivit högskoleprovet hela dagen. Inte ens värt att kommentera det, usch. Inget jag rekommenderar i alla fall, tror inte det provet är till för mig. Tar igen mig hemma nu i göteborg genom att kolla på dåliga tv-program och mitt svåraste dilemma ikväll är valet mellan chips och popcorn. Perfekt återhämtning!

Lämnade skolan igår alltså, HÄRLIGT! Hade bara ett samhällsprov som handlade om politik (=glad caroline som sitter och ler samt skriver alldeles för mycket igenom hela provet) under hela fredagen innan vi fick åka hem. Brummade med frida till malmö, ovanligt säker körning av min kära vän måste jag säga! ;) Väl i malmö myste jag och elsa lite innan det var dags för en  tågresa där vi klämde in oss tre personer på två säten, vad gör man inte för lite sällskap?

Hann även fixa klart allt till H's födelsedagspresent igår, blir så himla bra! För en gångs skull är jag riktigt nöjd med en present, jag ser fram emot fredag! Och vårt lussebullsbak också såklart.

Trött flicka som just har gett upp sina juristdrömmar och funderar på om det inte vore en bättre idé att glömma allt som har med högskoleprov och betyg att göra, lära sig lite pole-dancing och åka till las vegas istället...

CUPCAKE QUEEN

Idag efter tvåtimmars seminarie och grupparbetesplanering kunde jag roa mig med nåt jag älskar, men inte gjort på länge: baka. Ingen litteratur att läsa förrän imorn, så är fortfarande galet fri, och Front hade utan att överdriva ett rent FIKAMÖTE. Skrattade så magen krampade, pratade och åt så käken gör ont nu och bara njöt av sällskapet. Det var ett berg av fika, och alla komponerade fina rim till. Tror inte på RUT-avdrag, men RIM-avdrag däremot är ju suveränt!! Karamellfärgsförpackningen hade dock ett oceanstort hål, så mina händer blev lite som Shrek's och karamellfärgen illgrön. Men frontarna åt dem och var nöjda. Nu äter vi iof vad som helst, oavsett hur gammalt det är (dock inte mjölk som blivit ost..) men jag hörde utomstående provsmakare vara nöjda även de!

FROSTINGPUSSAR,
Harmy

I huvudet: kvotering

Klockan 9 gjorde jag det sista med att förbereda en artikel att prata om inför morgondagens seminarium, gjorde mina diskussionsfrågor på universitetet tidigare idag och hade därmed alltså pluggat klart supertidigt, så jag kan sitta nu med en kopp te och göra vad fan jag vill. Ni förstår inte denna känsla. Jag förstår det inte själv. Jag kan läsa, jag kan blogga, jag kunde unna mig att prata med en mattestressad C och jag kan lyssna på podcast. Kanske till och med sova i resonabel tid! Gäller att leva ut lyckan innan hetsen återkommer.

Den här veckan läser jag alltså om kvotering. Var på tjejnätverksträff igår med Ylva Johansson på besök och hade idag massa nya sprakande argument och inspiration till diskussionsfrågorna. Dessutom inser jag hur mycker SSU ger mig for free, både i att kunna argumentera för min ståndpunkt, och kunna debbatera för motsatsen om det så krävs. Känn din fiende liksom. Så det känns nästan löjligt enkelt, texterna är självklara och jag vet redan vad jag tycker - det är liksom lite för mkt flow ikväll, snart dras jag väl ner på jorden.

Fast på jorden blir det rätt bra, C får höstlov och kommer, lagom till jag insett att jag fyller år. Hon är så himla söt, gjorde mig så glad av ett samtal idag. Och säger att hon har nån galet bra idé på present och dagsplan för att fira mig, för att inte nämna tårtan vi ska baka. Kommer bli awesome, fastän jag fyller 19 och inget spexigt.

Så en bra Coldplay-låt såhär på kvällskvisten. Sov gott, charmtroll!

/Harmy

Den eviga väntan på höstlovet

Kom just tillbaka från en körlektion som nog gick ganska bra. Eller det kändes helt okej i alla fall, lyckades göra massa olika sorters parkeringar som körläraren tyckte var bra åtminstone. Men jag är så himla trött idag! Mentalt trött, orkar inte koncentrera mig på någonting vettigt alls. Men dessvärre har jag mattelektion om tio minuter. Orkar inte stressa över att jag har prov imorgon och ligger mer än 10 sidor efter i min mattebok. Att vi har samhällsprov på fredag och massa mikrobiologi gör inte saken bättre. Så jag gör ingenting av det istället. Idag känns mer som en dag då jag bara vill vara hemma, lyssna på fina låtar och tänka. Ganska tur att jag bara har tre skoldagar kvar innan lovet?

På tal om fina låtar kan väl ingen av er ha missat Moa Lignell som är med i idol just nu? Tycker inte att hon är så överdrivet duktig faktiskt, dock är hennes egenskrivna låt helt otrolig. Musiken, texten, rösten, allt är underbart! Synd att hon inte är lika duktig nu i idol..

Tvåhundratjugo dagar...

..kvar till jag tar studenten! Och igår beställde vi våra studentmössor. Min finns att kika på HÄR. Nöjd! Taggad! Men ändå lite sorgligt.

Rädslan att vara sist.

Nya tag på pluggfronten - idag började jag min nästa delkurs - om politik och genus!! Jag var ju själaglad över ämnet, eftersom jag velat så mkt mellan att läsa just genus och statsvetenskap, och nu är de sammansvetsade! Dessvärre lät inte paniken sig dröjas, letar som en dåre efter boken jag behöver till torsdag, eftersom jag inte riktigt hinner skicka efter den, men utan vidare resultat. Blä.

Annars är temat för detta inlägg Grupperingar. Som för mig är något oväntat ångestladdat. Idag t. ex skulle vi snabbt dela in oss i grupper inför kursens samarbete, och det blir som grundskolan på två sekunde all over again. Alla börjar flacka med blickarna runt omkring sig, man tänker på alla man ser i stil med: "kanske hon där då?" och vill för allt i världen inte bli vald sist. Nu är man ju tack och lov inte lika vilsen i livet som under högstadietiden, och ingen blir tydligt vald sist, men hur bra skulle det kännas att gå från lektionen utan grupp och behöva bonda på typ facebook? Och fastän jag inte har nåt att fasa blir det en jobbig tankebana som startas i huvudet.

Jag freakar ut över att kanske behöva hamna i samma grupp som nåt pucko, (Nu tror jag ju inte det finns nån sån i min klass, men som sagt, gamla grundskoleförväntningar..) som vägrar göra sin del, inte kommer på träffarna och låter mig göra ALLT arbete. För så var det hela grundskolan, och stora delar av gymnasiet. I perfektionismens namn drar man hellre på sig allt arbete för att intresset hos de andra medlemmarna bara inte existerar. Å andra sidan kan man freaka ut över att hamna med på tok för smarta människor, och då gör sig duktig-flicka-syndromet påmint och säger att jag inte duger som jag är.
Att alla är supersmarta är mer troligt på genusinsitutionen, men jag vägrar tänka att det gör mig till en dålig gruppmedlem, för jag gillar ju dessutom att prata inför folk.

Nåja, en liten ångesttrip med grupparbetsminnen, är övertygad om att detta inte kommer vara på nåt sätt liknande! Jag lever ju än, trots allt!

Puss, Harmy