Vänsterpartiets nya partiledare

Den politiska delen av Caroline har varit framme igår och idag, tänkte dela med mig lite också. Speciellt eftersom H med sina smarta politiska uttalanden inte har möjlighet.

Vänsterpartiet har ju ställts inför val av ny partiledare nu när Lars Ohly avgår. Diskuterat detta med mentor Ingemar under tiden också, haha så grymt roligt! Igår var frågan om det skulle bli en eller två som delade på posten och det röstades fram, dock extremt jämnt, att det skulle vara en ensam i ledningen för partiet. Bra tycker jag, starkare ledning. Trots det är det viktigt att det finns många starka frontpersoner, men det har lovats ut det med.

Och idag har valet stått mellan Jonas Sjösedt och Rossana Dinamarc. Jag höll på Jonas, mest med tanke på att jag har läst hans blogg mycket på senaste och har fastnat rejält för hans åsikter och framför allt hur han framför dom.

Och Jonas Sjöstedt blev det också, med 179 röster mot 39. Känns bra, förtroendeingivande att han vann så överlägset ändå. Ser fram emot vad han kommer göra med partiet nu, spännande! Artikel om partiledarvalet kan ni läsa HÄR.

Jag håller drömmen vid liv

Langar en nattbloggning här då. Höjdpunkten idag har helt klart varit den långa söndagsfikan med Kallin! Hur roligt som helst att träffas igen, senast jag såg honom var på deras student i våras. Vi hann med att prata om allt ifrån politik till misslyckade högskoleprov, betyg samt underliga skolupplevelser. Kom fram till att jag kanske har en chans på rätt mycket bättre betyg än vad jag trott innan, känns bra! Sen satte vi upp ett mål om att båda ska bli invalda i riksdagen år 2018 också, haha.  
Hade varit sjukt coolt, försöka kan man ju alltid.

 Rubriken är förresten tagen från denna låten, som minst sagt fastnat i min hjärna senaste veckan!

Puss på er,

C

All the sadness disappear

Första dagen på höstlovet och jag har skrivit högskoleprovet hela dagen. Inte ens värt att kommentera det, usch. Inget jag rekommenderar i alla fall, tror inte det provet är till för mig. Tar igen mig hemma nu i göteborg genom att kolla på dåliga tv-program och mitt svåraste dilemma ikväll är valet mellan chips och popcorn. Perfekt återhämtning!

Lämnade skolan igår alltså, HÄRLIGT! Hade bara ett samhällsprov som handlade om politik (=glad caroline som sitter och ler samt skriver alldeles för mycket igenom hela provet) under hela fredagen innan vi fick åka hem. Brummade med frida till malmö, ovanligt säker körning av min kära vän måste jag säga! ;) Väl i malmö myste jag och elsa lite innan det var dags för en  tågresa där vi klämde in oss tre personer på två säten, vad gör man inte för lite sällskap?

Hann även fixa klart allt till H's födelsedagspresent igår, blir så himla bra! För en gångs skull är jag riktigt nöjd med en present, jag ser fram emot fredag! Och vårt lussebullsbak också såklart.

Trött flicka som just har gett upp sina juristdrömmar och funderar på om det inte vore en bättre idé att glömma allt som har med högskoleprov och betyg att göra, lära sig lite pole-dancing och åka till las vegas istället...

Rädslan att vara sist.

Nya tag på pluggfronten - idag började jag min nästa delkurs - om politik och genus!! Jag var ju själaglad över ämnet, eftersom jag velat så mkt mellan att läsa just genus och statsvetenskap, och nu är de sammansvetsade! Dessvärre lät inte paniken sig dröjas, letar som en dåre efter boken jag behöver till torsdag, eftersom jag inte riktigt hinner skicka efter den, men utan vidare resultat. Blä.

Annars är temat för detta inlägg Grupperingar. Som för mig är något oväntat ångestladdat. Idag t. ex skulle vi snabbt dela in oss i grupper inför kursens samarbete, och det blir som grundskolan på två sekunde all over again. Alla börjar flacka med blickarna runt omkring sig, man tänker på alla man ser i stil med: "kanske hon där då?" och vill för allt i världen inte bli vald sist. Nu är man ju tack och lov inte lika vilsen i livet som under högstadietiden, och ingen blir tydligt vald sist, men hur bra skulle det kännas att gå från lektionen utan grupp och behöva bonda på typ facebook? Och fastän jag inte har nåt att fasa blir det en jobbig tankebana som startas i huvudet.

Jag freakar ut över att kanske behöva hamna i samma grupp som nåt pucko, (Nu tror jag ju inte det finns nån sån i min klass, men som sagt, gamla grundskoleförväntningar..) som vägrar göra sin del, inte kommer på träffarna och låter mig göra ALLT arbete. För så var det hela grundskolan, och stora delar av gymnasiet. I perfektionismens namn drar man hellre på sig allt arbete för att intresset hos de andra medlemmarna bara inte existerar. Å andra sidan kan man freaka ut över att hamna med på tok för smarta människor, och då gör sig duktig-flicka-syndromet påmint och säger att jag inte duger som jag är.
Att alla är supersmarta är mer troligt på genusinsitutionen, men jag vägrar tänka att det gör mig till en dålig gruppmedlem, för jag gillar ju dessutom att prata inför folk.

Nåja, en liten ångesttrip med grupparbetsminnen, är övertygad om att detta inte kommer vara på nåt sätt liknande! Jag lever ju än, trots allt!

Puss, Harmy

En lång, socialistisk kväll @ kongressen

Livebloggar från SSU kongressen, vi är nu inne på samtal om utbildning och ligger två timmar efter i schemat, kan alltså konstatera att det blir en lång kväll.

Skulle jobbat på Pride nu, men det var kaos därborta så Jag kunde stanna och mysa i den GALET VARMA salen. Under eftermiddagen när Juholt höll tal fanns det noll procent syre kvar, och juholt såg paniken i allas ögon, slänger papprena på golvet och Freestylar för att korta det hela.

En produktiv dag. Vi vill avskaffa karensdagen, ge fri tandvård och en delad föräldrarförsäkring. Kolla #SSU11 på Twitter för sjukt mkt uppdateringar.

Pepp och puss,
Harmy