Home is where the heart is.

Äter Skittles, är tillbaka i landet, och har träffat C under eftermiddagen och kvällen. SOM JAG SAKNAT HENNE, helt galet! Vi tog en cider, en megauppdate, åt middag i hennes lägenhet och dansade galet till 90-talshits. Ledorden var "Best of '98", och det var en nostalgiupplevelse utöver det vanliga. Vi blev överlyckliga av att lyssna på Dr. Bombay, och lite rädda när vi såg hur karln bakom ståhejet faktiskt såg ut.
Dr Bombay – Rice & Curry <- fortfranade sjukt kul och asbra, och kommer så förbli. Lite skillnad att det här var vår barndom och dagens kids kommer minnas typ S&M som sina barndomshits. En dag kommer de förstå texten..

Och vilken snygg bloggdesign vi fått!! Vid närmare eftertanke var det himla välbehövligt, ett år senare känns det lite konservativt att ha samma design som vid bloggens uppkomst, eller hur? All eloge till C, min design-stjärna.

Känns jätteskumt att vara hemma, som vanligt. Åkte från pojkvän kl. 4 i natt, var i Sverige runt 10. Blir alltid lite knas av det. Av omställningen. Av saknad. Av att precis allt runt omkring mig väcker minnen, och jag vill både drunkna i alla dessa minnen och samtidigt hålla mig så upptagen som möjligt så jag inte blir för ledsen. Vill älta allt det fina men ändå hållas ockuperad. Det är en skitjobbig balansgång, I tell you. All kärlek till karln iaf, han har varit världsfinast.
Justin Bieber – Be Alright <- har ju då alltså replayat Biebers skiva i bilen med karln, hahah, otroligt fin terrorisering. Denna låt satte sig mest typ, och är fin, vet dock inte om den gör mig glad eller ledsen att höra så här i efterhand. Oavsett så ni får lyssna på den medan jag ger er en bildbomb.