Aaaaaaaaaaaaaaaargh, jag får panik.
Min mor har lämnat mig, för att åka ut till Skärgården över helgen. Jättekul för henne med mys och myggor, tycker jag egentligen, men får sån vansinnig ångest av att vara ensam, är jämt så precis efter jag levt med folk i omgivningen en längre tid. Annars är det ju najs att vara ensam, men jag är verkligen inte gjord för det. Tycker C är en tapper bästavän som gör det hela tiden efter 3 år med roomies, tror jag är mer sambotypen.
What to do? What to do? Jag har en mongostor klump i magen av tystnaden, fastän musiken är på, den ger mig nojjor också.
Jag vill aldrig vara ensam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar