försummat bloggen återigen. vet inte riktigt om det beror på att jag inte alls vet vad jag ska skriva eller faktumet att jag har jobbat sönder sedan jag återvände till stockholm, kanske både. har i alla fall hunnit med att flytta mig själv och det viktigaste av mina saker till en egen lägenhet. bor alltså numera själv, känns fantastiskt men konstigt. saknar sällskap samtidigt som jag njuter av varje minut. dubbla känslor det där. hursom så hinner jag inte tänka så mycket, alla dagar i livet ser mer eller mindre ut såhär; vakna - jobba - äta - duscha - sova. tiden där emellan och lediga dagar spenderas i vänners sällskap, med mer flyttning och i försök att kurera mig från en never ending förkylning som antas komma från veckan på peace spenderad i princip sömnlös och i blöta tält.
men ja, ni vet vad man säger, totally worth it. både jobbet som ger mig pengar och botar min hästabstinens samt peace som gav mig.. eh, ja massor. mycket mer än bara förkylningen då. skulle kunna benämna det som hopp om mig själv, eller kanske tro på mänskligheten igen. nya saker att fundera på som inkluderar nya upplevelser och nya människor. nya saker att irritera sig över att man är på gränsen till att förstöra hela tiden men också glädjas över de små stunderna då allt bara känns så fantastiskt, intressant och bra.
okej, upptäckte just efter att ha läst igenom inlägget att det nog är time for bed för den här tjejen. hälften är ju minst sagt oförståeligt. är trots allt ledig imorgon (!) så lite sömn för att inte behöva ligga sjuk hela dagen kan nog vara värt. återkommer nog snart, lämnad ensam här ju eftersom H drog till irland och pojkvännen igår. inte helt rättvist, men jag hoppas hon har det så bra som hon förtjänar.
godnatt på er,
och rubrik från Timbuktu – Fallskärm
 |
| best partners. påminner mig om att vi måste boka göteborg snarast! |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar