kommer ni ihåg den där känslokalla caroline som jag så innerligt önskade att skulle dyka upp för sådär 2-3 månader sen? kan inte säga annat att ja, jag hittade henne. mer än någonsin. känner ingenting för någonting alls. jävligt skönt borde det vara, och är kanske ibland också. men samtidigt fruktansvärt irriterande. vill bara slå något hårt i huvudet och skrika, känna något, vad som helst. försöker, även fast det antagligen är idiotiskt då det var precis det här jag önskade för, trigga igång tankarna, testar gränserna. men nej. ingenting, totalt blankt.
rätt värdelös sak att klaga över dock, borde kanske njuta av det hela istället. eller lägga energin på att duscha, plugga kemi och sen myskväll med girlsen. låter lite vettigare.
brukar inte lyssna på kent direkt, men denna har fastnat, grym är den.
Kent – 999
puss så länge,
C
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar