svalkar vinden, värmer solen, ser du något bakom molnen, känner du lyckan genom sorgen

för ungefär en månad sen, precis när jag började känna att jag ändå mådde okej och kunde klara av vardagen utan problem, bestämde jag mig för att hitta mig själv. och inte ta några genvägar för att må bättre utan lära mig acceptera vem jag är och hur min värld ser ut. ha koll på vad jag egentligen tycker och tänker, lyssna på andra men inte låta mig påverkas hur enkelt som helst.

och jag lyckades. allt i livet är kanske inte perfekt, allt kan alltid vara bättre. men för första gången kan jag säga att jag är genuint lycklig. och det beror inte på någon annan, inte på kärlek eller vänskap. bara på mig själv, och det är så jag vill att det alltid ska vara. lyckan kommer inifrån inte från omgivningen. jag längtar till studenten men har inget behov av att dagarna kvar dit ska gå fort, för jag uppskattar dom också sjukt mycket. jag gillar livet jag har just nu och tror det kommer fortsätta vara bra, om inte ännu bättre i framtiden.

tror verkligen på det här att man måste lära sig att vara lycklig i sig själv innan man kan vara riktigt lycklig med andra.