Igår var en halvkul morgon, med 2 timmars sömn gick jag upp 5.30 för att vid 1 landa i Irland och se pojken efter en månads avstånd. Det regnade, chockerande nog..
Allt var kolugnt tills jag skulle gå ut genom sista dörren, då slog mitt hjärta i 180 bara för att allt blir så riktigt. Karln finns fortfarande, och jag var där. Efter all saknad, längtan och även småirritation över sms var det liksom ändå på riktigt. Att ses. Distansförhållanden suger verkligen i många lägen, för mycket onödigt lidande har jag haft de senaste 2 veckorna, men nu när jag väl sitter här känns allt så himla skönt bara.
Nu är det ju dock sådäär kul. Pojken är och skriver en tenta i typ 5 timmar, så jag är ensam med den vilda (men söta) hunden som försökte äta min packning igår i entusiasm och tuggade på mina nya underkläder. Hahah. Nu sover han dock, vilket kanske är tur. ENSAM iaf, får panik typ direkt, men lugnas av radion och att alla typ överföser mig med saker att äta om jag har lust (och en annan är ju bra på att småäta).
Iaf ska jag också plugga var tanken, men det är ju inte jättelockande, även om jag inte kommer ha så mycket val i slutändan. Kan inte sitta och drälla på facebook huuur länge som helst, och borde passa på att plugga när han ändå inte är i närheten. Önskar er alla en fin vecka, ska försöka hinna blogga lite mer senare. Nu däremot ska jag peta lite på hunden, sminka mig, och öppna en tråkig bok.
Eftersom jag ändå är på Irland får det väl vara otroligt lägligt att
lägga upp en låt med stolthete Jedward. Både Eurovision-vinnare och
ständigt förekommande i media när man är här. Jag gillart.
Harmy xx
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar