Vill skicka sj och tåg i allmänhet till helvetet. Inte bara för att vi är tre timmar sena utan för att det är alldeles för mycket dötid för mig nu. Jag hinner tänka ordentligt. Och må sådär fruktansvärt dåligt som jag klarat mig helt undan i veckan. Mått riktigt bra faktiskt, haft fullt upp hela tiden. Gillar det.
Ni vet när man sitter och komponerar sms i huvudet som man verkligen vill skicka men samtidigt absolut inte vill? Skriver det men raderar hela om och om igen, undviker noga skickaknappen trots att den är sjukt lockande. Ja, precis så gör jag och kommer säkerligen göra de kommande timmarna på detta förbannade tåg. Huvudet snurrar av annars bortträngda tankar och känslor som jag önskar att jag inte ens hade.
Tåg är farligt, måste hålla mig upptagen och fokusera på annat. Huruvida det där smset blir skickat eller inte återstår att se. Förhoppningsvis inte, om jag bara lyckas hålla mig stark. Synd att det är så frestande bara, vet inte ens varför? Skulle ju med all säkerhet inte kunna ändra på någonting alls ändå? Och vill jag ens ändra på det?
Nej, nog med såna här tankar nu. Målet är att fortsätta förtränga dom. Och fokusera på bra saker hela vägen fram till Stockholm. Och hela resten av livet också förresten. Kunde aldrig ana att det skulle vara såhär jobbigt att stå upp för sig själv.
C
Why Am I Crying - Molly Sandén
Klockren
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar