All I asked of you was to free my pain, but so you couldn't do

Frustrerad och ledsen. Vaken mitt i natten när jag verkligen borde sova eftersom jag ska till universitetet imorgon. Men direkt jag satte foten i Stockholm och hemma i lägenheten kom vågen av .. ja vet inte ens vad. Negativitet. Stress.  Sedan råkade spotify hamna på listan lugna favoriter och det var inte vad jag behövde. Helt plötsligt hade jag också återskapat hopplöshet och känslan av att stå utanför och se mitt liv passera förbi utan mig. Ledsen för att det är såhär inatt igen när jag trodde det var borta och frustrerad över att jag inte vet hur jag blir av med det för gott. Ledsen över att jag egentligen har så mycket att säga som jag aldrig fått sagt till så pass många som alltid kommer fram när jag lyssnar på den där lugna listan. Frustrerad för att jag så gärna bara vill skriva ner allt i sms och skicka iväg nu till dom där personerna men jag vet att det varken borde kommer jag inte göra.

Nej, 2012 var ett jävla år ska ni veta. Visst tog jag bra och viktiga beslut och jag började på min drömutbildning. Men inte mycket av året har varit BRA. Har det inte varit för mina problem så har det varit för de jag älskars. När saker händer som hänt förut, men de personer som gav mig mest stöd av alla och räddade mig inte längre finns där, då gör det ont. Så förbannat jävla ont. Jag vet att att det är en klyscha att säga att man vill ha någon som pussar en i pannan och säger att allt blir bra. Men damn vad man behöver det när det krisar. Och när man hamnar i exakt samma situation igen men majoriteten av dom personerna som gjorde det förut är borta så gör det ont. "Rädda mig som du räddade mig ett år sedan".  Är vad jag vill skriva i slutet av varje sms. Men det vore själviskt och svagt. Så det blir inga sms inatt. Men någon dag ska dom nog få skickas. Just nu vill jag tillbaka till antingen Paris eller Göteborg och gömma mig från livet bara lite lite till.

Och nu när jag skrivit klart och fått lite avstånd till det så känns det inte lika förfärligt längre. Var nära på att ta bort allt igen och skriva positivt istället. Men nej, livet är en berg- och dalbana ju. Ovan skriver är nedgångarna som kommer ibland och hur dom ser  ut  just nu. Men tydligen är dom kortvariga eftersom det känns okej nu igen typ en halvtimma senare. Tur det.

MIKA – Overrated - Acoustic Version
Fun. – Carry On

 

December 2010, 2011 och 2012.

Let's make the best of 2013.

Det finns saker jag saknar

Vill skicka sj och tåg i allmänhet till helvetet. Inte bara för att vi är tre timmar sena utan för att det är alldeles för mycket dötid för mig nu. Jag hinner tänka ordentligt. Och må sådär fruktansvärt dåligt som jag klarat mig helt undan i veckan. Mått riktigt bra faktiskt, haft fullt upp hela tiden. Gillar det.

Ni vet när man sitter och komponerar sms i huvudet som man verkligen vill skicka men samtidigt absolut inte vill? Skriver det men raderar hela om och om igen, undviker noga skickaknappen trots att den är sjukt lockande. Ja, precis så gör jag och kommer säkerligen göra de kommande timmarna på detta förbannade tåg. Huvudet snurrar av annars bortträngda tankar och känslor som jag önskar att jag inte ens hade.

Tåg är farligt, måste hålla mig upptagen och fokusera på annat. Huruvida det där smset blir skickat eller inte återstår att se. Förhoppningsvis inte, om jag bara lyckas hålla mig stark. Synd att det är så frestande bara, vet inte ens varför? Skulle ju med all säkerhet inte kunna ändra på någonting alls ändå? Och vill jag ens ändra på det?

Nej, nog med såna här tankar nu. Målet är att fortsätta förtränga dom. Och fokusera på bra saker hela vägen fram till Stockholm. Och hela  resten av livet också förresten. Kunde aldrig ana att det skulle vara såhär jobbigt att stå upp för sig själv.

C

Why Am I Crying - Molly Sandén
Klockren