Slocknade lampor, tänder några nya.

Hänger inte med. Som vanligt dårå. Nu var det över en vecka sen jag bloggade igen. 
Har iaf en något sådär resonabel anledning. Är typ jetlagad utan att ha rest. Känslorest dock, om det kan räknas.
Hade en vecka som inte går att beskriva med mänskliga ord. Jag har bara ätit ute, frusit sönder, kramat bort kylan tjugofyratimmaromdygnet, vandrat runt hela stan och dansat till Eight Days A Week på fina Ace. Allt var mysigt, på helt olika sätt. Men det hänger ju på sällskapet. Carro kom ju som ni förstod ner till Stockholm i helgen, och från i tisdags hade jag irlandsbesök. Känslofreaket här har gråtit ca varje dag. Först grät jag av glädje för jag fick massa fina saker och ord, grät när bästavän var ledsen, sen grät jag halvvägs i separationsångest och slutligen av hejdådepp. BRA OCH STABILT. 

Men jag borde va glad. Nåt så jävulskt glad. Jag har världens finaste vän, enligt facebook ett förhållande (och då äre ju sant vet ni..) och massa mobbade bilder att spamma med.

Nu sitter jag här och borde plugga men saknar förmåga, så ska ge er lite bilder. Och sedan troget återgå till min kurslitteratur. Och sova i tid. Hah, det brukar ju gå så bra liksom.

PUSS,

Slår ett slag för att låna/få/värma sig i killars oversize-tröjor.
Jag har flyttat in i denna. 

/Harmy