tisdag 24 januari 2012

direkt från hjärtat,

Det här inlägget kanske egentligen borde stannat opublicerat. bestämde mig först för det, men ångrade mig.  jag behöver skriva ut mina tankar, eller känslor kanske. eller kanske inget av det.

jag är tom. och med bara dom tre orden skrivna börjar tårarna rinna. jag vet inte ens varför. så mycket bryr jag väl mig inte egentligen? tydligen mer än jag tror. måste få tillbaka iskalla caroline, som klarar vad som helst utan att känna, utan att tänka och med ett leende på läpparna. invincible är skrivet på min handled, dags att visa vad det står för. allt har jag ju ändå orsakat själv, det kunde inte bli på något annat sätt. det spelar ingen roll nu. hur dåligt jag än mår nu är det mitt fel. deal with it.
ena sekunden känns det helt okej, jag klarar det här, det är bäst för alla, bäst för oss. som du sa, det blir bättre i slutändan. det skulle bli såhär till slut ändå. nästa sekund rasar allt, inser att jag bryr mig så mycket mer än vad jag trodde. tar det så mycket hårdare än jag kunde ana. min värld faller samman utan att riktigt själv förstå vad som får mig att må såhär. räknar timmar, minuter bara för jag vill att tiden ska gå fortare. för tiden läker väl alla sår?
jag vet ingenting just nu. men jag saknar dig redan. saknar oss. kan inte ens förklara det för mig själv, kan inte förklara varför tårarna kommer igen när jag är själv och minst anar det. vet inte hur jag ska klara av bara nästa dag, nästa timme. jag förstår inte mig själv alls. att det skulle få mig att må såhär kasst hade jag aldrig kunnat gissa. dags att vara stark nu. se framåt, även om det är svårt just nu.

vet inte vem som kommer läsa det här nu, tror inte det spelar så stor roll för mig heller. vet inte om jag ens vill veta om vilka det är som läser. sanningen har ni i alla fall fått.
/C

what doesn't kill you makes you stronger

1 kommentar: