Never look back again.

Malmö igen. En timma tills bussen går och tar mig till skolan. Och känns det bättre efter helgen? Nej. Inte alls. Vill vända om, fly verkligheten lite till och intala mig att allt är bra. Men så fungerar det inte. Är bara att köra, hoppas på det bästa. Helt jävla omöjliga i för sig, men vad annars kan jag göra? Ska bara vänta ut tystnaden nu så bra jag kan. Tystnaden jag hatar. Lika mycket som jag hatar ordet nej och att åka igenom tunnlar med tåget.