Hur brukar jag orka?

Det är ju sjukt hur kallt det blivit i detta land på en vecka. Förra lördagen var det ändå rätt behagligt när jag och C gjorde staden osäker, nu är det typ vinterkyla ute, har jag inte både mössa och vantar ute är jag som ett litet darrande asplöv. Samma sak inomhus, springer runt i tjocka tröjor och med en filt hängandes efter som om man vore döende. Men så börjar jag väl bli förskyld också, vet inte riktigt annars hur jag ska förklara de ömmande halsmandlarna, min ultimata opepp på uteliv och att jag inte lyckats plugga ikväll alls eftersom jag somnade 3 timmar i soffan.

Inte så himla party, alls faktiskt. Men vad ska man göra? Skulle lika förbaskat kunna gå och lägga mig igen nu, är helt knockad. Resterande befolkning engagerar sig i att kolla stjärnfall hela kvällen, imponeras av hurtigheten då mitt livsmål mest bestått i att vara zombielik.
Pluset med höstmörkret är ju att man kan ta fram massa, massa doftljus, en kopp te och mysa med den där filten.
Minus är att det just är så mörkt både på mornar och kvällar, att det är ju svårt att ha någon energi.

Nä, om man skulle läsa klart iaf kap 1 i kursboken nurå. Den är skitintressant men jag har inget fokus.
Godnatt folks, hoppas ni har en lite mer spännande helg än jag. Lyckades iaf lämna hemmet igår, skönt att slippa vara ute och slira. Satt hos en vän med Idol och drack vin, sen satt vi uppe hela natten & snicksnackade. Det var mysigt, jag var både bakis och skittrög idag.

Puss,

Harmy

Nu är det fredagsmys!

Kan härmed konstatera att jag nog har världens snällaste fyraåriga lilla häst hos mig just nu. Prince kom igårkväll som sagt, lugn i boxen efter fem minuter. Sedan lite stressad imorse, bussar är ju så sinnessjukt läskiga! Superduktig på vägen in från hagen, sedan så himla snäll vid duschandet av honom -nu är åtminstone han mindre smutsig...
Att han står som ett ljus i stallgången medans jag fixade allt annat är ju inte heller så illa. KÄRLEK TILL MIN LILLA PRINS!

Annars har det varit en rätt fin fredag, drog igång med att skriva en uppsats under engelskalektionen. Redovisningen på svenskan om kroppsspråk gick ganska bra och mikrobiologin var uthärdlig. Samhällslektion är ju min favorit så bra avslutning på veckan. Och nu två dagar utan skola och stress.
I alla fall om vi glömmer matteprovet på måndag för en liten stund...

Red även victorias lilla PRE-pojke camborio idag! Gick bra för att vara första gången jag satt på honom, bara vic som ridit innan ju. Jättetrevlig att rida var han hursom, stor skillnad från vanliga halvblod med underbart fin!

Fina pojken!

KÄRLEK OCH FREDAGSMYS!

C

Ekorrn satt i granen - skulle läsa böcker..

Ens enda vän i denna värld är ju böckerna. Också ens största ovän. Japp, det är en students bekännelser här igen.
Det känns, fastän jag läser världens bästa kurs, som att jag bara springer runt runt runt i ett ekorrehjul. Det är liksom samma rutin. Brukar iof ha inlämning på torsdag, men hade mitt seminarie idag istället, men sen då direkt när man lämnar salen har man inte helg. Man har nästa veckas litteratur att hetsläsa i helgen, för att sedan 10 timmar om dan varje dag nästa vecka försöka 1. förstå uppgiften 2. producera den. Sen lämnas den in, det är fredag och man ska läsa vidare.

Det är bara däremellan på veckodagarna, jag typ drömmer om att få läsa nåt skönlitterärt eller titta på en film. Sen när jag väl pluggar tar de alltid så mkt mer tid än planerat att icke sa nicke att man hinner göra det där. Att ens snegla mot nåt annat än kurslitteratur går inte.
Så man får aldrig känslan av att det är helg, för det är bara ett namn på veckodagar numera.
Känner noll motivation inför att göra nåt ikväll. Noll. Eller den här helgen överlag.

Plus är iaf att min tutorgrupp är superbra. Vi har jättebra diskussioner, fick bra respons på min text fastän jag var missnöjd med dem och många skratt kommer fram. Alltid nåt, heja GV1.

Dagens köp, veckans bok, och mina livsnödvändigaste prylar: markeringspennorna!
De tar slut i en rasande fart, och då känner man sig helt handikappad.

Trevlig helg my lovers!
Harmy

Far away from the memories of the people who care if I live or die

Hemma från flyinge, hästen har kommit och allt är bra. Men det skriver jag om imorgon eller något. Borde egentligen plugga nu men tänkte bara låta er ta del av en av mina absoluta favoritlåtar, i alla tider. Oavsett vilket humör jag är på så fungerar den alltid, självklart är den ju min kära ringsignal också!

Starlight - Muse ♥

Lurviga sockor, lurviga sockor, lurviga sockor

TJATJABLOGGEN! Det här kan ju bli en av de få modebloggar ni får ta del av från min sida. Och jag tänker visa vad för mycket studier kan göra med en. Jag har liksom de två senaste dagarna levt i en liten grotta av, ganska oproduktivt pluggande. När jag väl skickade in uppgiften idag hade jag bara stressat på slutet och hann bli rejält missnöjd eftersom allt ba kaosade. Men aja, så är det ju. Jag är bäst under press, börjar jag dock läsa andras mästerverk blir det bara dålig stress.

Iaf, denna pluggrotta, gjorde att jag va rejält hett klädd på fötterna igår. Jag skojar inte, små korta ko-ben ser jag ut att ha. Eller en gris kanske det är mer? iaf, jeanstights, tygskor. So far soo good. Men att inte ta bort lurvsockorna innan man går ut? Jag märkte först i efterhand att folk både glodde och att det var TRÅNGT i skorna. Skrattade gott.

Och så en bild som är nytagen, med min fina vägg, och inte minst är mössan framme för första gången i höst. Den kliar lite. Och det ösregnar, hatar att ha lyckats platta håret då.

Nu ska jag rulla vidare till SSU FRONT STRAX, som ska ha planeringsmöte x 2, det känns ju så himla klassiskt. Får se om jag är produktiv eller flamsig, tror tvärr odsen för det senare är rätt stora, eftersom jag inte riktigt träffat tillräckligt mkt folk i min studiehets..

aja,

PUSS,

Harmy



Flyinge nästa!

Åker till flyinge om en kvart. Breeders står på schemat men inte hela veckan iår utan bara fram till torsdag. Måste ju hem och ta emot min lilla prins som kommer då och sen är det svenskaredovisning på fredag.

Datorn får faktiskt följa med så kan hända att jag uppdaterar därifrån om jag har tid och ork. Man blir alltid stört trött av att jobba där, upp tidigt på morgonen och sen mycket kroppsarbete, puh! Men jag ska inte klaga, det brukar vara riktigt roligt, dessutom slipper jag lektioner och får praktik.

Bild från bruksprovet i februari

Ska packa det sista nu och kollar bussar från flyinge på torsdag
C

Bankhets #2 & årets Careface

Blir trött på:
1. Folk som tar vänskap för givet och därmed bara pratar om sig själva, utan att ens inse att de ska fråga nåt tillbaka, sen inte orkar lyssna om man faktiskt säger nåt.
2. Folk som kör på en översittarattityd och tror man inte är smart nog att kunna fatta egna beslut och därmed ska lägga i sig i allt, fastän man langar ett stort careface på hela diskussionen.

Såhär trött på mänskligheten blir jag ibland.

Så grinig kan jag vara en måndag, nu är ju inte det här utvecklat, men två högst aktuella fenomen i mitt liv, som jag blir så galet trött på. Jag orkar inte människor utan självinsikt och som inte kan förstå när det är nog. Det skapar verkligen inte ett intresse att lyssna på dem iaf, det kan jag lova. Jag blir mer barnslig och vill göra precis tvärtom för att köra på en liten "in your face"-attityd, men brukar väl hindra mig i slutändan, i bästa fall.

Det är därför skönt att jag bryr mig om vad C säger oavsett vad det faktiskt är vad hon säger, för att jag vill lyssna, och känner att jag får samma respons. Att man alltid tar den andres parti och stöttar, hjälper med beslut eller bara lyssnar. Och faktiskt märker att hon lyssnar. Det är ingen låtsasvänskap som har ett bästföredatum helt enkelt, utan är ren och skär omtanke. Tack gullebulle.

Annars har jag idag varit medveten om ALLA banker jag går förbi; SEB hade företagsevent, deras skyltar lyser över hela stan, alla Nordeabankomater påminner om helgens bravader och likaså när de har Facebookreklam, hahah, stuck i fredagskänslorna.

Iövrigt en konstig måndag: ångest inför veckans krångliga skrivuppgift och årets längsta höstpromenad idag i för tunn kofta som lär både skapa förskylning och inte minst en känsla av total förvirring.

Med det sagt, godnatt!

Every second is a highlight

Det finns mycket som var bäst med den här helgen. Eller alltså, ni vet känslan, när man på måndagen ändå kan leva på att nåt vart bra. Så känns det. Lite smådeppigt igår när jag sa hejdå till C, det blev lite som efter sommaren, man bröt en förtrollning. Samtidigt var jag rent upp och ner lycklig, för på riktigt, finare vänskap får man ju fan gräva sig till kina för att hitta, ni behöver inte ens försöka.

Lördagen var alltså en enda lång fest. Hemma hos Carro fanns det verkligen mat och tårta så man kunde äta sig krampmätt, det var sjukt gott och fint fixat! Supertrevligt, och den där filmen C omnämnde var det gulligaste jag sett. Skrattfest och sjuhundraåttio "aaaawh!-moments. I slutet fanns även vår blogheader med, jag tänkte på det när jag cyklade hem på söndan: det här är lite som ett bevis på att vi gör saker tillsammans, allt är sammanflätat, (och det är så sjukt praktiskt när man umgås att inte behöva upprepa sig på bloggen)!

På lördagskvällen var det taggadeklubben som härjade, alltså verkligen utan gränser. Jag KUNDE INTE fatta att C verkligen blivit 18 och att vi skulle gå ut. Kombon är så oslagbar så det inte går att beskriva. Vi är ju obehagligt synkade, utan att vara identiskt lika liksom! Hade iaf skitkul, men allra viktigast för mig var ju att C skulle ha kul, man vill ju måla upp stockholmsnatten från sin bästa sida. Det blev iaf dans i stora mängder, fula pojkar som försökte ragga (och dissades BIG TIME!), minnessnack och så mycket 90talsklassiker att man bara kunde skriksjunga. Och Elektropop dårå, you gotta love it.

Donken efteråt, ofc, smärtande fötter, gick barfota hem, testade skitäckliga BAKIS-tabletter (de var alldeles för söta, man mådde bara illa..) och kunde konstatera att det hade varit jävligt kul. För vi höll jämt ihop och dömer ingen. Vi göra allt skumt tillsammans liksom, inte minst gick ut nu.

Aslångt inlägg, men värt att redogöra för hur kul jag haft. Slutligen, min gode vän som nu är i skåne, jag älskar dig och allt vi pysslar med. Hoppas vi är lika knas när vi är typ 40.

Kärlek, H

BILDREGN:

Fantastisk helg i en fantastisk stad

Har hört ryktesvägen att H tänker slänga in ett rykande hett inlägg om vår utgång igår så tänkte lämna det till henne förutom en liten kommentar; SÅ JÄVLA LYCKAD. Radarparet är back on track liksom.

Hela födelsedagen var grym faktiskt. Ett intill perfekt 18årsfirande med underbart sällskap, goda tårtor, superfina presenter och en så himla gullig film som mamma hade gjort. Den innefattade typ hela mitt liv från att jag föddes i USA tills nu, 18 år senare, går sista året på gymnasiet och sjukt nog klassad som vuxen. Så många minnen i filmen från hela min uppväxt, hon hade verkligen prickat vändpunkterna i mitt liv och det viktigaste från varje liten del. Så tack mamma, den var perfekt!

Dags att gå tillbaka till verkligheten imorgon då. Skolan börjar igen, breeders tisdag till torsdag, hästen kommer och jag återgår till mina gamla vanor. Men innan dess ska jag njuta lite till av den här helgen genom att bjuda på den mest fabulösa tagga-bilden som finns!

 

PUSS, C

TAGGADE PÅ TUNNELBANAN TILL UTGÅNG!!!!

NU JÄVLAR KÖR VI! <3