1. Folk som tar vänskap för givet och därmed bara pratar om sig själva, utan att ens inse att de ska fråga nåt tillbaka, sen inte orkar lyssna om man faktiskt säger nåt.
2. Folk som kör på en översittarattityd och tror man inte är smart nog att kunna fatta egna beslut och därmed ska lägga i sig i allt, fastän man langar ett stort careface på hela diskussionen.
 |
| Såhär trött på mänskligheten blir jag ibland. |
Så grinig kan jag vara en måndag, nu är ju inte det här utvecklat, men två högst aktuella fenomen i mitt liv, som jag blir så galet trött på. Jag orkar inte människor utan självinsikt och som inte kan förstå när det är nog. Det skapar verkligen inte ett intresse att lyssna på dem iaf, det kan jag lova. Jag blir mer barnslig och vill göra precis tvärtom för att köra på en liten "in your face"-attityd, men brukar väl hindra mig i slutändan, i bästa fall.
Det är därför skönt att jag bryr mig om vad C säger oavsett vad det faktiskt är vad hon säger, för att jag vill lyssna, och känner att jag får samma respons. Att man alltid tar den andres parti och stöttar, hjälper med beslut eller bara lyssnar. Och faktiskt märker att hon lyssnar. Det är ingen låtsasvänskap som har ett bästföredatum helt enkelt, utan är ren och skär omtanke. Tack gullebulle.
Annars har jag idag varit medveten om ALLA banker jag går förbi; SEB hade företagsevent, deras skyltar lyser över hela stan, alla Nordeabankomater påminner om helgens bravader och likaså när de har Facebookreklam, hahah, stuck i fredagskänslorna.
Iövrigt en konstig måndag: ångest inför veckans krångliga skrivuppgift och årets längsta höstpromenad idag i för tunn kofta som lär både skapa förskylning och inte minst en känsla av total förvirring.
Med det sagt, godnatt!
