Don't cry because it's over, smile because it happened.

Sista kvällen då! Klockan är ställd på 07.30 och ungefär vid nio är det tänkt att jag och pappa ska börja vår resa ner till Skåne. Ska kolla på hästen på vägen, spännande.
Imorgon spricker i alla fall hela min sommarbubbla, eller det vill säga det lilla som är kvar av den. I övermorgon är det back to basics, hela skånelivet drar igång på riktigt. Men det är okej, för jag ska för fan ha det grymmaste året där nere någonsin.

Men det var egentligen inte det jag hade tänkt skriva om, utan något annat mer intressant. Människor och deras sätt att hela tiden behöva visa sig bättre än andra är vad som intresserar mig ikväll. I allt egentligen, kärlek, sporter, skolan, vänner osv. Jag själv beundrar och känner faktiskt en hel del människor som är rätt bra på att bryta det här mönstret och bara är glada för andra istället. Försöker ta efter dem så mycket jag kan, tror jag blivit bättre på det också. För hur mycket ger det dig att få någon annan att känna sig värdelös eller att på olika sätt försöka bevisa att du mår så grymt mycket bättre utan människan i ditt liv? Ingenting. För i de allra flesta fall är det inte sant. Snarare tvärtom. Du ljuger för både den du trycker ner och dig själv, försöka bevisa något som inte stämmer alls. Och dessutom är det i många fall så jävla uppenbart när någon försöker på sig detta så det är nästan pinsamt.


Människor är de mest egoistiska varelser jag vet.
C

2 Håkan 1 Dag.

Idag började typ alla skolan. Inte jag eller Carro dock, som chockat såg alla massor med skolväskor strömma förbi och kunde inte fatta att sommaren är SLUT. Kylan känns av och allvaret börjar. Folk peppar i början å sen tappar man suget succesivt. Den känslan infann sig inte minst igår när vi tillsammans knallade till Rålis för Sommarbio där vi kollade "2 Steg Från Håkan", rätt mysig film men inte minst är ju konceptet mysigt med att sitta å huttra och småäta tillsammans med alla andra filmsugna som vill suga ut sommarens sista dagar.

Iaf kunde vi inte peppa mindre att börja plugga. Tänkte bara på allt som gjorts i sommar (LÄSES: FESTIVAL. SAKNAD.) Knallade över västerbron. extremt ångestfyllda.

Tidigare kollade jag Mr Mustach, aka Håkan Juholt i Västertorp. Var så himla sossigt. Hoppborg, ansiktsmålning och fika som man överkonsumerar för 10 kronor. Och för att inte snacka om att jag och Lotten sågs igen och fick ta igen över en månads missade händelser, fast hunger och trötthet satt vi kvar flera timmar efter alla andra och bara pratade. Mysigt.

Langar en Håkan låt så vi spinner vidare på gårdagens tema,

den här ger mig ALLTID rysningar.

Håkan Hellström – Nu Kan Du Få Mig Så Lätt Spelas helst med hög musik.

Puss, Harmy

Samma visa varje höst.

Vad konstigt det kan va hörrni,
men jag börjar faktiskt peppa att börja Universitetet om cirkus två veckor. Ska såklart glida in med en latté, snygga skor, välmatchande kläder och pennorna som får student att vekna av avund.
Ja, det är i alla fall så man visualierar det hela varenda höst, intressant?
Sen blir det alltid för kallt och man orkar inte, svettar sig galen i läxahets och har inte råd att tröstfika.
Men sålänge man lever i peppuppstarten är det ju fint, och där är jag just nu.
Genusvetenskap känns så himla rätt, att träffa massa nytt folk känns nästan ännu bättre. Att göra nåt nytt, börja om. Därmed inte tänka så mycket på hur många som flyttar och att det här är verkligheten, alla har olika mål och det är inte planerat att man ska gå jämsides med folk hela tiden, oavsett hur nyligen man träffade dem och hur fäst man är vid nån.

Jag tänker på nåt sätt tänka att vad som än händer har det någon mening, även om jag inte fattar den än. Eller aldrig kommer fatta den.
Får se om det inte är dags att investera i nya skrivblock eller nåt sånt där kul. Känns alltid bättre då, för kalendern är ju köpt. Och ska även bara lyckas reda ut allt det här med salnummer och kurslitteratur. DET fasar jag verkligen.

Nu: Kaffe!
Puss,
Harmy