Visar inlägg med etikett förväntan. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förväntan. Visa alla inlägg

onsdag 11 juli 2012

I don't mind if you don't mind

superseriös bloggerska här då, som dock väldigt snart ska på date med kudden i brist på bättre sällskap i närheten. annars rullar väl livet på,  går mot friskare tider och jobbar every day känns det som. upptäcker allt både positivt och negativt med att bo själv. etta på båda listorna ligger nog att jag kan göra allt på mina egna tider, precis när jag vill. att jag sedan totalt rubbar min dygnsrymt och äter middag precis innan jag ska sova osv är en annan fråga.

insåg precis att det är den 12 juli imorgon och om jag inte har helt fel får jag reda på om jag har kommit in på juristlinjen till hösten då. ärligt talat så orkar jag knappt tänka på det medans alla i min omgivning goes crazy. tanken på att plugga gör mig trött och känner mig inte alls motiverad för tillfället, tanken på om jag inte kommer in är ännu värre. men känner inte för att samla tankarna, tar livet som det kommer till hösten i stället, gör vad jag kan och vill då. låter mig helt enkelt få vara förvirrad nu, ingen idé att börja hetsa än.

 
fastnat i huvudet på mig

tisdag 16 augusti 2011

Samma visa varje höst.

Vad konstigt det kan va hörrni,
men jag börjar faktiskt peppa att börja Universitetet om cirkus två veckor. Ska såklart glida in med en latté, snygga skor, välmatchande kläder och pennorna som får student att vekna av avund.
Ja, det är i alla fall så man visualierar det hela varenda höst, intressant?
Sen blir det alltid för kallt och man orkar inte, svettar sig galen i läxahets och har inte råd att tröstfika.
Men sålänge man lever i peppuppstarten är det ju fint, och där är jag just nu.
Genusvetenskap känns så himla rätt, att träffa massa nytt folk känns nästan ännu bättre. Att göra nåt nytt, börja om. Därmed inte tänka så mycket på hur många som flyttar och att det här är verkligheten, alla har olika mål och det är inte planerat att man ska gå jämsides med folk hela tiden, oavsett hur nyligen man träffade dem och hur fäst man är vid nån.

Jag tänker på nåt sätt tänka att vad som än händer har det någon mening, även om jag inte fattar den än. Eller aldrig kommer fatta den.
Får se om det inte är dags att investera i nya skrivblock eller nåt sånt där kul. Känns alltid bättre då, för kalendern är ju köpt. Och ska även bara lyckas reda ut allt det här med salnummer och kurslitteratur. DET fasar jag verkligen.

Nu: Kaffe!
Puss,
Harmy