Vi är inte unga längre

Tycker att Stenströms management people (eller annan som känner sig träffad) borde börja sponsra oss.
Så fort Thomas släpper något nytt, skriver på facebook eller annonserar en spelning, minsta lilla grej - börjar vi hypa i alla sociala medier som galningar. Hängivna tjejer för hans musik? Väldigt mycket så, ja. Först började vi spamma om att låten spelades på P3. Sedan hade vi videosläppet. Sedan börjar vi hetslikea på twitter, instagram och facebook. Och tillägnar såklart 1 eller 5 inlägg åt honom på bloggen. Det går liksom inte att sluta, "Dansen före döden" är min (vår?) nya drog, och antalet spelningar på Youtube som är konsumerade av mig och C är många. Vi är hooked, så vi jobbar.

Idag är ju alla 14-åriga tjejer typ besatta av någon artist. Jag och C var också där, i våra dagar. Sedan växte vi upp  (thank God, somliga har ju ännu inte kommit så långt i utveckligen...) Men fastän vi släppt Mr. Zelmerlöw som vår stora romans och inte riktigt varit besatta av någon artist på samma sätt sedan dess, har Stenström tagit våra hjärtan med storm.

När det begav sig, när vi var unga. 

Minnena flödar. 

På ett mognare sätt är ni nu då, eftersom vi inte förföljer mannen, men samtidigt med vissa likheter. Jag menar när vi var på Stenis releasefest på Sommar! stod vi bokstavligen och hyperventilerade och skrek efteråt i någonslags eurofori som jag inte kan likna vid något annat än efter att ha mött Mr. Z under sommaren 2009. 

Man kan säga vad man vill om vår besatthet,
men vi hade jävligt kul. 

Annars kommer ju artist-förälskerserna lite i vågor. Vi hade en svacka schlager-pop-män vi helst inte vill påminnas om. Men inget som riktigt hållt i sig som vår ungdoms-stalkning. Mika skulle möjligen kunnas räkna in, som vi också började älska 2007, men hans musik har å andra sidan verkligen djup (vilket förlåt Zelmerlöw, din pop inte riktigt hade..) Och rösten är unik. Man måste imponeras och älska Mika, om han har något popsinne.

Nu sitter vi här och myser med Stenström, må hans karriär följa oss genom livet.
För inte fan är vi unga längre, som han så fint sjunger.

/H