Jag blir aldrig densamma som förut

Än en gång rullar tåget ner mot Skåne. Den här gången med en tjej som både ser riktigt mycket fram emot att komma tillbaka till vardagen och bara hålla skenet uppe, vara stark. Samtidigt vill hon bara gömma sig, aldrig känna något mer ansvar och  bara strunta i allt.

Helgen har i alla fall överlag varit bra. Väldigt skönt att inte åka tillbaka förrän idag, tur också kanske om man tänker på mitt tillstånd igår, kaos... Men det vill jag inte ens prata om. Är bara så arg på mig själv för att jag ens tillåter mig att må så, göra så mot mig själv. Det är verkligen inte okej.

Var ju och firade en kompis samma dag som melodifestivalen, halvkollade lite på det, sådär måttligt intresserad. Sen rolig kväll förutom ett litet missöde som lämnade både mina händer och min mobil i ett inte så särskilt bra tillstånd. Men lever gör de båda två, dock en aning skrapade på ytan.

finns inga ord bra nog.

kvällens klassiska bild

rubrik från allas våran Oskar Linnros 

I väntan på värmen.

Har verkligen inget kul att delge er. Var hemma från jobbet idag på snordöden och har more or less sovit bort hela dagen. Sitter och huttrar i filtar och med doftljus samt sorterar ut böcker. Av någon anledning har i yngre dar mina föräldrar samlat på sig 70 upplagor av olika floror, svamp och trädgårdsböcker. Jag skrattar åt ironin i min mors ohändighet i trädgårdar, hon tycker vi ska spara dem.. Som om jag någonsin kommer 1. Läsa en trädgårdsbok. 2. Göra nåt större än att placera ut en trädgårdstomte på en uteplats med den fenomenala snigelrädslan som finns i mitt liv. HAHA, don't think so, va? 

Såg ni melodifestivalen annars i lördags då? Antingen hatar man det, eller älskar folkfestkänslan. Jag kollade, och utnyttjade min feber till att klaga som en galning. Det mesta sög rakt av liksom. Sean Banan är helt skum från början även om barnen kommer älska låten, Thorsten Flinck är en vidirigt taffsande gubbe (låten kändes på typ samma nivå), Marie Serneholt kan fortfarande inte sjunga och slösade på fin guldstrumpa i sitt nummer och Abalone Dots var livets största sömnpiller. Den enda jag faktiskt kan ge tummen upp för är Loreen, för att hon är snygg, cool och gör sin egen grej, tack och lov.

Markus Krunegård – Everybody Hurts
Låten hör inte ihop med bilden. Men den känns festivalig, och ger mig känsla av att någon gång kommer sommaren. Den här rysskylan varar inte för evigt. Eller hur?

Puss,

Harmy