Halsfluss.

Förra söndagkvällen, efter en awesome vecka, insjuknade jag helt drastiskt efter att ha lämnat pojkvännen vid flygbussen. Kom verkligen bara hem, åt middag, och fick typ frossa, 40 graders feber, konstant migrän, öronvärk och halsmandlar större än globen. Skämtar inte. Sjukdomen var ett faktum. Där blev jag liggande till i fredags. Åt inte, drack knappt, och lämnade inte sängen. Var världens ofräshaste människa, att blogga gick verkligen inte.

I fredags släpade jag mig till doktorn, som tyvärr var ganska dålig. Fick penicillin för halsfluss och hon undrade hur jag överlevt alla dessa dagar. Undrade jag med. Har på riktigt aldrig mått på liknande vis som jag kan minnas. Så nu sitter jag här med min halsfluss och mitt penicillin. Nu börjar ju dock tristessen smyga sig på eftersom jag ändå kan stå på benen. 

Så igår när Front behövde mig smet jag tros yrsel ut till ARSK:en, som jag var hjärtekrossad över att missa. Det var så himla kul att få se dem, alltid kommer superhumorn fram fastän stämningen i övrigt kan vara lite krystad. 

Från en friskare tid, där grön öl
var fett kul.

Nu ska jag gå till apoteket och köpa värktabletter, för att få lite solljus.

Puss på våren,

och att bli frisk.

/Harmy

U should have a friend like mine



Killeroutfiten från i fredags!



Igår hade jag största humörsvängningarna på länge. Gick från superirriterad till att hetsgråta flera timmar, utan att veta varför, och satt med lamporna släckta samt lyssnade på Coldplay superlänge. Ville inte äta, ville inte läsa, ville ingenting. Helt apatisk. Skyller på förskylningar och menshumör. Enda gången jag tog mig i kragen var när jag fick ringa C, det gav mig energi att handla dessutom - så jag kunde äta Toffifee, jag menar, man har ju så kul med det!



Men framförallt blev jag så tacksam som har Carro. Att hon på riktigt som vän, när man messar och säger att allt suger bryr sig och vill prata, älta och sedan muntra upp. Det behöver inte ens vara avsiktligt pepptalk, men bara att prata om hur kul vi har, hur lika vi växt till oss och att det finns en så fin människa i mitt liv, gjorde att livet kändes lättare igen. Tack, jag menar det verkligen. :*



Sedan fick jag bara 4 timmars sömn, skulle upp 7 idag, i monsterkylan och dra på SSU's extra Årskonferans (behöver en overall och sluta med nylonstrumpbyxor!!) En heldag där vi tackar för kaffemaskinernas existens, gratislunch och fina Frontare som vill dra till lokalen efteråt för att hänga och prata ut. En svår tid i politiken, men att då omge sig med personer man tycker om, är precis vad som behövs. Annars finns inte mkt jag vill säga om själva arsk:en, vi fick en ny styrelse, det fanns ögonblick av alla sorter, men vi kom undan utan internkonflikter i allt för stora drag.

NU måste jag äta nåt igen  innan jag förtvinar!

PUSS OCH PARTAJ,

Harmy