Carro åker till Göteborg idag, imorgon kommer pojkvän hem. De går lite i skift bevisligen. Men jag trodde inte det skulle kännas så himla deppigt att C åker. För hon kommer ju tillbaka, och vi håller alltid kontakten. Ändå är det absolut finaste med somrarna, att man spontanringer varandra för att aldrig, aldrig vara ensam. Och det är liksom en plats som ingen kan ersätta. Jag kommer bli så vansinnigt uttråkad. Superfort.
Den ljuva spontaniteten, dör långsamt.
Och plågsamt.
Men sommaren är inte slut än, och vi kommer suga ut det sista som är värt av den.
Because, togehter, we are never alone.Slut på mitt sentimentala inlägg.
Puss,
Harmy
ENORMT TIPS BTW: kolla igenom er bilddagbok, som numera heter daywiews bevisilgen. Man ramlar in på grundskolebilder, man ser så liten ut, jag och carro firar ½-årsdag och ja, allt är så litet, så sött och så oskyldigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar